helenapantzar

Ett vasalopp i värdelöst före men nu är det gjort och en sak har jag verkligen lärt mig, man ska inte slå vad i fyllan!!! Men jag är ändå så jäkla glad och nöjd att jag har det gjort, inte direkt avundsjuk på dom som åker idag eller på söndag, hoppas bara att dom får bättre spår! Gårdagen går till historien som en dag som kan förklaras som tjurigheternas dag, citatet "pain is temporary glory is forever" passar inte in bättre än igår. Ren jävla vilja att ens orka staka sig fram 9mil när varje jävla stavtag gör ont i hela kroppen, knät bultar och blåbärs soppan som man precis svalde kommer nästan upp i samma ögonblick. Det är både kul och nyttigt att se hur kroppen reagerar och anpassar sig efter förutsättningarna den får, helt oroligt att jag varken fått några blåsor i händerna eller skavsår på fötterna. Nu kan jag lägga skidåkningen på hyllan ett tag, men jag måste komma på någon ny utmaning för det är faktiskt lite skoj men nya utmaningar. Stor eloge till alla som åkte igår, speciellt till gänget som åkte med frösö bussresor och camilla en positiv, glad och härlig tjej från sköndal som åkte med mig de två sista milen, utan henne hade jag nog gett upp, tack! Bussresan hem inatt var inte helt utan smärta och inatt när jag kom hem fick jag ta en tralala för att kunna somna. Men imorse vakna jag utan några större krämpor. Och äntligen fick jag äta yoghurt till frukost, vilken lycka att slippa den där slemmiga, nyttiga och framförallt svår sväljda gröten. Pratade precis med duktiga josefin och hon verkade ha lite träningsvärk idag och tyckte jag var galen som skulle ut på isen och för att åka lite skridskor nu, men som sagt jag är inte den som kan sitta still allt för länge....

underbara vän





____________________________________________


just nu är mina känslor som mammas bröst

man vet vart dom är man man rör dom inte !